Män och kvinnor igen....

I dagens SvD Maria-Pia Boethuis gör ett förvånande balanserat inlägg i den svenska evighetskampen mellan män och kvinnor.

http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/artikel_810121.svd

En intressant blanding av feminism, radikalism och ren vänsterism (lite orättvist att säga kommunism).

Nu kanske man inte kan kalla feminism för ett kollektiv som det går att peka finger åt, men de flesta som kallar sig feminister har nog inga som helst problem med könskvotering eller andra "könsinriktade" satsningar. Vidare så är könsbaserad diskriminering i rättsalarna inte heller något feministerna har några problem med, i alla fall när det gäller vårdnadstvister.

Vidare så har jag själv lite svårt att se att våld i allmänhet är ett könsrelaterat problem. Det spelar ingen roll vem som misshandlar vem eller vem som mördar vem, det är ett samhällsproblem. I ett civilserat samhälle så är det inte praktiskt att ha folk som håller på att skada andra.

Könsfixering i reklam och "objektifieringen" av både män och kvinnor är i min mening inte ett problem. Det är lite löjeväckande att man skulle känna sig "utnyttjad", "förnedrad" eller "kränkt" för att någon av ens eget kön visar lite hud på bild eller i TV. Denna fundamentalistiska föreställning trodde jag att vi lämnat och att den bara är förbehållen religösa fanatiker som fortfarande lever i medeltiden.

Jag har alltid förundrats över de "makthavande skikten" och "makten" som terroriserar det svenska folket. Det kan ju inte vara kungen, eftersom han är en hygglig prick och inte har någon makt alls längre. Det kan ju inte vara den svenska riksdagen som vi alla kollektivt valt att representera oss alla. Det kan ju knappast vara regeringen, oavsett färg, eftersom det är riksdagen som utser den. Vad finns det kvar som har makt? Och inte är demokratiskt... Media. Det måste vara media som är makten och ställer till allt.....